Taggar och tårar
Ska jag känna så här? Är det meningen att det ska göra så här ont? Ska jag inte vara lycklig och skratta som jag brukar. Ska jag gömma mig i ett skal för att jag inte vet om jag gör rätt eller fel. Ska alkohol vara det enda som får mig lugn och våga göra saker. Ska inte kärlek vara fint? Utan några taggar och utan några tårar.
Man hör gång på gång människor som är så lyckligt kära, att de spenderar varje ledig minut med varandra, att de skrattar tillsammans. Att det pirrar i deras magar när dom ser varandra, trotts att de varit tillsammans länge, många flera år. Jag vill känna den känslan! Det känns så många gånger som att jag letar för mycket men borde nöja mig med det jag har. Men är det bra att sakna tills man inte kommer ihåg vad det är man saknar?
Man hör gång på gång människor som är så lyckligt kära, att de spenderar varje ledig minut med varandra, att de skrattar tillsammans. Att det pirrar i deras magar när dom ser varandra, trotts att de varit tillsammans länge, många flera år. Jag vill känna den känslan! Det känns så många gånger som att jag letar för mycket men borde nöja mig med det jag har. Men är det bra att sakna tills man inte kommer ihåg vad det är man saknar?