Kära artonåriga jag..
Att ha dina bästa vänner runt omkring sig dagligen kommer du ta för givet. Till den dagen det inte längre ser ut så. Till den dagen någon flyttar på sig. Eller till den dagen någon vänder dig ryggen.
Att se ens bästa vänner välja att tro på någon annan. Välja att tro att du har fel. Tro att det är du som ljuger. Du slängs ner på marken. Sparkas och slås medvetslös. Du tappar helt tron på livet. Du börjar fundera på om det kanske är du som har fel ändå. Du börjar fundera på att "ge med dig" bara för att få tillbaka dom som följt dig från barnsben. Du är på väg att ge upp. Du är på väg att svika dig själv.
För vad? För att få tillbaka "vänner" som inte längre tror på vad du säger. Som helt vänt dig ryggen. De som nu tror att det är du som är "the bad one". De som behandlar dig som luft eller möjligtvis som en påse skit.
Du kommer välja den rätta vägen. Du kommer förstå att du är bättre än så. Du kommer ha riktiga vänner som hjälper dig. Du kommer att ha din familj bakom dig. Du kommer lära dig att dessa "vänner" var inget att ha, längre. Du kommer bli stolt över dig själv. Så jävla stolt. Och förvånad. Ditt liv vandrar på i en hejdundrans fart. Du kommer gå vidare i livet med huvudet högt. Du kommer bli lycklig igen, utan dom.