Jag hade en dröm inatt. En dröm som var så verklig. Jag träffade mitt ex. Han kramade mig. Höll mig precis som förut. Han vet fortfarande precis hur han ska hålla. Hur han ska krama. Jag blev lugn. Vi kände av det båda två. Vi kollade på varandra. Vi båda visste att om vi kysstes skulle vi vara fast. Trots att vi båda är i nya förhållanden. Hans föräldrar stod i samma rum. Dom märkte precis vad som hände. De log. Vi släppte varandra. Vi ville inte förstöra något. Våran nuvarande vänskap. Vi kollade på varandra. Som nykära. Vi ville bara kasta oss i varandras armar igen. Föräldrarna log. Dom förstod. Vi var kvar i rummet. Allihopa. Men vi såg bara varandra. Hela tiden. Vi försökte låta bli varandra. Men så fort vi nuddade varandra kom känslan tillbaka. Känslan från då det var vi, han och jag. En känsla ingen av oss trodde fanns kvar. Vi hade träffats som vänner så många gånger innan. Men aldrig ensamma. Aldrig kramandes. Aldrig såhär. Vi var fast.
Gammal kärlek rostar aldrig. 